Dagens Nyheter – 3 april 1868, sida 2

— Men stig nu upp, sade öfversten, kläd på dig, samt kom sedan ned och ät frukost. Med dessa ord aflägsnade sig den gamle mannen, fullt öfvertygad om att sonen gjort någon normandisk landtflicka med hvita tänder och stora blå ögon förälskad uti sig. Armand sökte på allt sätt bemantla sin orc och visa sig vid godt lynne. Men då öfversten efter frukosten öfverlemnade sig åt sin gamla vana och inslumrade i en ländstol, tog Armand sin bössa, hvisslade på sin hund och gick åt skogen. Germain hade ju sagt åt honom, att han skulle möjligen der infinna sig och lemna honom några rader ifrån Damen med svarta handsken. Germain höll sitt löfte, ty sedan vår hjelte ungefär en timma irrat omkring i skogen utan att skjuta på ett enda villebråd, väcktes han ur sina drömmar af en besynnerlig hvissling. Då ban stannade och lyssnade, hördes de torra löfven prassla under annalkande fotsteg. Några minuter derefter visade sig Germain. I sin hand böll han det bref, som vi sett Damen med svarta handsken skrifya. Armand ville göra honom frågor, men han sade helt tvärt: — Min herre, jag har ingenting att säga er. Kom i afton, hon skall förklara allt för er. Armand hade nog styrka till att åtnöja sig med detta svar och vänta tills det blef afton. Han kom hem mot fyratiden, visserligen med tom jagtväska, men med hjertat uppfyldt at hopp, sedan han läst det bref som Germain medfört. Med feberaktig otålighet afvaktade han aftonens inbrott och den för mötet fastställda timman. — Var bara på din vakt, min gosse, sade öfversten, när han såg honom tidigare än vavligt begifva sig af, ty dessa bondlymlar äro ganska slipade.