Dagens Nyheter – 3 april 1868, sida 2

DAMEN MED SVARTA HANDSKEN. (Fortsättning af Det Hemliga Förbundet). (Forts. fr. föreg. n:r). Månne icke denne man, som skjutit på honom, och hvilkens namn det var -lifsfarligt att ens uttala, denne tyrann, som gjort en svag qvinna till sin slafvinna, denne usling — ty för älskaren är en rival alltid en usling — vävde sitt raseri mot henne, den arma, öfvergifna varelsen? När morgonen grydde och solen sken in i rummet, var Armand ännu ett rof för dessa smärtsamma tankar. Som han fruktade att hans sinnesrörelse skulle oroa öfversten, steg han ej upp utan förblef liggande, på det att hans far ej skulle märka något. Då klockan slagit tio och öfverste Leon ej såg sin son komma ned, gick han upp på dennes rum. Armand, som hörde sin fars steg i trappan, låtsade som om han sof djupt. Först när öfversten ropade honom, låtsades han yrvaken spritta upp ur sömnen. — Hå, hå, min vän! utbrast öfversten skrattande och skrifvande sin sons förstörda utseende på det tvära uppvaknandets räkning, du tycks, min själ, ämna sofva till middagen. — Det är ej underligt, pappa, sade Armand gäspande, ty jag kom hem mycket sent i natt. Hälften småleende och hilften allvarsam höjde öfversten på axlarne. — Du är ung, sade han, roa dig derföre... men tag dig i akt... dessa fördömda normandiska arrendatorer veta ej att upptaga som ett skämt att man jagar på deras mark. — Bah, min far, sade Armand i det han försökte Ile, jag tar mig nog till vara; ni behöfver ej vara orolig derför.