Dagens Nyheter – 2 april 1868, sida 3

dagataga er, har den qvivnas väl eller veisina händer, hvilken ni nyss lemnade. Efter en timmas färd anlände de båda männen till Tullnärspasset. Då sade Germain till Armand: . fö Efter hvad som tilldragit sig torde niinse att ni ej kan infiona er på Ruvigny i morgon, ty ni vill ju icke att ban skall döda heune, eller hur? Ni måste alltså underkasta er att vänta en eller två dagar, kanhända ännu längre. Armand ryste vid tarken på att han ej skulle få återse det älskade föremålet på flere långa dagar. — Men, som vi vet, fortfor Germain, så älskar hon er... och så snart det låter sig göra, ni förstår... — Ja, ja; jag förstår. . — För ötrigt, fortfor betjenten, under det den unge mannen steg i land, kan ni ju promenera i skogen, som stöter intill huset der ni bor. Jag hoppas då i morgon vid middagstiden kunna lemna er några rader ifrån henne. b Dessa ord lugnade i någon mån vår hjeltes jerta. j Han klättrade uppför klippstigen, återfann sin häst, bunden vid ett träd, hvarefter han kastade. sig i sadeln och red hemåt. I det lila, hvita huset var allt tyst. Intet ljus framskymtade genom jalousierna, och Armand inträdde, för att ej uppväcka sin far, så tyst som möjligt; men han var för mycket uppskakad, alltför orolig öfver Damens med svarta handskens öde, för att kunna tillsluta sina ögon. Öfverlemnande sig åt de rysligaste gissningar genomvakadehan natten. Hvad hade väl händt benne? (Forts.) mee