Denna hemlighetsfulla epistel hade icke nå gon underskrift. Germain rodde bort, medta gande biljetten. Tre timmar sednare kom han tillbaka och underrättade damen att den blifvit lemnad åt Armand. När det blet afton, lät Damen med svarta handsken kalla kapten Hector Lemblin till sig och stängde in sig med honom i sin budoar. — Min vän, sade hon då, den som älskar mig, bör icke tveka att blifva min hämnare. — Jag är dertill beredd, sade han. Han tillade med ett leende: — Och denna gång skall ni väl icke taga bort kulorna ur mina pistoler. — Låt mig icke höra talas om några pistoler... Ni tänker väl ej upprepa gårdagens obehagliga uppträde? — Men, sade kaptenen helt förvånad, ni har ju befallt mig att döda denne man? — Ja visst. — Nå då?... Jag förstår er icke riktigt... — Ni skall döda honom i duell... på ett hederligt sätt. — Ja, det hade jag äfven ämnat. — Men i qväll när ni träffar honom har han inga vapen med sig... oo — Han får taga den ena af mina pistoler. — Nej, svarade Damen med svarta handsken, det är icke hederligt att tvinga en person att duellera i samma stund man utmanar honom. Den rörelse, som en plötslig utmaning alltid väcker, måste anses förorsaka honom, den oftörberedde, mycket mehn, som åter blir en fördel för den utmanande. oc Ni har rätt, sade kaptenen; huru vill ni då att jag skall göra? — Hör mig. På ungefär en mils afstånd härifrån ligger invid stranden ett ställe, som kallas Tullnärspasset.