Rn — mm — Icke ännu... i afton. — Således reser ni icke ifrån mig? utropade han. — Nej. — Och jag får fortfarande älska er? — Ja, älska mig... — Och... ni vill gifta er med mig? frågade han med ett barns naivetet. — Kanske, om ni dödar den man jag hatar. — Jag skall döda honom. — Godt, sade hon; glöm nu det onda jag har tillfogat er och var tålig och lugn till i afton... — Jag skall vara det, derom ber jag er vara förvissad. Hon språkade med honom ännu en timma, hvarefter hon bad honom gå, emedan hon, såsom hon sade, skulle göra sin toalett; och när han, hvilken kommit in till henne utom sig af förtviflan, aflägsnat sig med bjertat fyldt af glädje och hopp, ringde hon på en klocka och Germain inträdde. — Ni måste laga att Armand får en biljett från mig innan aftonen. Skall ske, min fru. tager ni er att frambära den tilt honom ? — Ja. Damen med svarta handsken tog en penna och skref: Käraste Armand. Jag har knappt en minut på mig till att sammanskrifva några lugnande rader åt er. Oaktadt de faror, för hvilka ni utsatte mig i natt, stackars gosse, är jag nu frisk och sund och tänker på utvägar till att åter få träffa er. Jag kan ännu ingenting säga er angående de mysterier, hvaraf jag omgifves, men i afton skall ni kanske få veta en hel mängd saker. Farväl — älska mig och infinn er klockan 8 vid vår första mötesplats.