DAMEN MED SVARTA HANDSKEN. (Fortsättning af Det Hemliga Förbundet). (Forts. fr. föreg. n:r). XM. i Två minuter sednare såg Damen med svarta handsken ett kringvandrande spöke — vi kunna icke hitta på något lämpligare uttryck — öfj verstiga tröskeln till hennes rum och under : tystvad falla på kvä för heune. Det var kapten Hector. Lemblin, hyilken unI der den sednaste natten blifvit till utseendet it:o år äldre än han dagen förut varit. Damen med svarta handsken hade äfven undergått en oförmodad förändring: hon, som den föregående aftonen spelade den förnärmades roll, och hvilkens anlete då tydligen uttryckte ; det Säepast te förakt, var nu lugn, och ur henucs blick framlyste det innerligasto deltagande, lens största vänligl Ifon räckte kaptenen handen och sade åt j 1 i -— Ert sista kärleksbevis har afväpnat mig, och jag går nu att säga er alt. Kaptone: hade lidit så mycket, hans själ 2 drabbats af så häftiga stötar, att hans icke var riktiet redigt. Han såg helt me och han tycktes fråga sig om yo hemsöktes af någon Jjuf dröm, uta på det förfärligaste sätt. Damen nödsade horom att stiga upp och ; bad honom sig bredvid henne. Han lydde med ett barns undergilvenhet. — Ja, återtog hon, jag skall säga er allt, och hvad ni än må ha sett i går, huru slåonde än de bevis må vara som öfvertygat er om min otrohet, skall ni, så snart jag fått förhor lt j