Dagens Nyheter – 1 april 1868, sida 2

till att begagna dem och det skulle kunna hända att en olycka sker derigenom att ni bär dem å er. Men vid dessa ord rätade kaptenen ut sig till sin fulla längd, en blixt framsköt ur hans öga, hans darrning upphörde och han återfick sin fordna energi. — Åh! du bedrager dig, Germain, sade han; du bedrager dig. — Bah! ni darrar ju såsom ett fruntimmer. — Jag skall ha styrka att döda dem båda två. — Nej, döda för all del icke båda. — 0! de nedriga! — Honom kan ni gerna expediera... men icke henne. — Man har ju förrådt mig? — Jaså, sade Germain i ironisk ton; ni tänker verkligen roa er med att ännu en gång döda en qvinna? Dessa ord gjorde åsyftad verkan på kaptenen. — Martha! Martha! alltid Martha... mumlade han för sig sjelf. Germain förde honom ut ur korridoren och bad honom ställa sig i ett hörn af den åt sjösidan belägna altanen. — Ni får då se älskaren, när han lemnar sitt hjertas herrskarinna. Jag passerar alltid den trappa, som går från altanen, när jag leder honom ned till båten. — Godt. — Men skulle ni skjuta, så sigta för all del rätt, så att jag icke i en hast blir förpassad till evigheten. — Var lugn, min kula skall nog träffa den jag hatar. — Ja, han är dessutom ett hufvud längre än jag... Lägg märke härtill... — Skynda dig nu; jag vill icke längre höra på ditt prat. — För öfrigt, tillade Germain, i det han af