Dagens Nyheter – 1 april 1868, sida 2

— Hvart? — Till gröna salongen. Hector Lemblin fastband sin häst vid ett träd och gick med Germain tillbaka till slottet. De valde en omväg och kommo fram till stranden samt derifrån till den trappa, som var uthuggen i klippan och ledde upp till den s. k. slottsterassen. Det var nu temligen mörkt. Germain hejdade sin husbonde och sade till honom helt sakta: — Här har ni ett par skarpladdade pistoler; det torde hända att ni behöfver dem. Men innan ni går vidare, måste ni gifva mig ett löfte. — Fort... säg ut hvad du vill! — Ni får icke störa de älskande under sjelfva kärleksmötet, utan lägga band på era känslor. Som ni vet, brukar aldrig någon menniska vara i gröna salongen, och ehuru denna gränsar intill damens budoar, med hvilken den står isamband medelst en glasdörr, lära helt säkert de båda älskande icke gifva akt på att den gardin, som betäcker denna dörr — af våda, såsom det kan synas, men i sjelfva verket med flit — af mig blifvit dragen en smula åt sidan, så att ett nyfiket öga lätt kan blicka in i helgedomen... Och den spionerande behöfver icke vara rädd för att bli upptäckt, ty under det att budoaren är upplyst, herrskar det djupaste mörker i gröna salongen... Jag skall följa er, men ni måste dessförinnan lofva att beherrska er, så attintet utbrott af er vrede sker, medan jag är i ert sällskap ... — Ja, jag lofvar det; men låt oss skynda. — Åh! ännu är det god tid — jag skallicke hemta älskaren förrän om en halftimme. Kom ihåg att ni ej får antasta honom förrän jag fört honom ut ur slottet, och skulle ni skjuta, så för all del akta er för att taga miste på person, så att jag icke helt oförmodadt får en kula i kroppen,