Dagens Nyheter – 1 april 1868, sida 1

i Gefie—Dala-banans bolag hr P. Murår och trafikchefen å Köping—Hult-banan, h Agrelius. . Deita instämmande i jernvägstrafikstyrelsens förslag är naturligtvis af ganska mycken betydelse, ehuru den ene af komitledamöterna, öfverste Fricson, icke torde kuuna anses fullkomligt oväldig, då han skolat utlåta sig rörande förhållanden som han sjelf väsentligen medverkat till att skapa. Men äfven om frih. Ericson vore alldeles så opartisk, som hrr Murån och Agrelius böra antagas ha varit, och om än man således må vara färdig att tillmäta deras fördelaktiga utlåtande en mycket stor vigt, synes det dock vara högst angeläget att statsutskottet och kamrarne icke med någon blind autoritetstro, utan med frånvaro af hvarje förutfattad opinion skrida till gramskning af regeringens proposition. Här är nemligen fråga om högst ansenliga statsutgifter. Förslagen upptaga, allena till aflöningar, hyresersättningar och dylika omkostnader för jernvägs-personalen, en summa af mer än två millioner riksdaler, samt för banornas underhåll, materialier m. m. ytterligare en flika stor summa, eller inalles 4,146,000 rdr. Dessa stater skola visserligen endast gälla för ett år, och hvad innevarande riksdag bestämmer rörande jernvägspersonalens aflöning kan af nästa riksdag ändras. Men såsom hvarje något erfaren riksdagsman väl känner, är det hardt nära omöjligt att få nedprutade anslag åt tjenstemän och betjente, sedan de en gång blifvit beviljade, hvaremot det nästan inom alla förvaltningsgrenar plägat inträffa, att aflöningarne småningom blifvit höjda, hvilket vanligen går temligen lätt när regeringen begär sådant, emedan den alltid understödjes af de många tjenstemännen inom representationen. — Det är derför maktpåliggande att riksdagen nu noga skärskådar hvarenda föreslagen aflöningspost och väl öfverväger om det icke kan vara möjligt att erhålla fullt skickliga och redbara personer till stationsinspektorer eller andra befaitningar, äfver om man bestämmer aflöningen till något mindre belopp än de högsta eller lägsta, som styrelsens förslag upptager. Härvid synes det icke vara ur vägen att statsutskottets andra afdelning, som kommer atti första hand utlåta sig öfver regeringens förslag, förskaffar sig kännedom om aflöningarne för jernvägspersonalen i fremmande länder, der lefnadskostnaderna äro lika låga som i många af våra landsbygder, t. ex. i Tyskland, dervid icke torde böra hemtas exempel endast från de preussiska statsbanor som finnas, utan äfven från enskisda bolagsbanor i andra tyska stater. Sjelfve sakna vi nödig kännedom i ämnet för att kunna med någon säkerhet yttra en mening om, huruvida aflöningarne äro för högt eller för lågt tilltagne, men ett faktum är, enligt hvad oss blifvit sagdt, att det innes godt om sökande till de flesta befattningar vid trafikafdelningen; och det förljudes att många af de bättre aflönade befattningarne icke skola medföra särdeles ansträngande göromål; att en del stationsinspektors-befattningar icke sysselsätta sin man särdeles strängt framgår deraf, att ej få militärer i tjenst äro förordnade att handhafva sådana befattningar och hvilka om somrarne måste göra sina möten samt derför uppbära sin lön vid armån.