Dagens Nyheter – 31 mars 1868, sida 3

affordrade henne en bestämd och tydlig förkla ring, skulle genast bryta sin iörbindelse med honom samt afresa. Ehuru han således icke kunde helt och hållet undertrycka vissa misstankar, beslöt han dock hålla god min och, så vidt han kunde, öfvertyga sig sjelf om att hans trolofvade, ehuru skenet var emot henne, i alla fall icke bedrog honom. Han fortfor att lemna slottet hvarje afton, åtföljd af grefve Arleff. En dag hände att majoren var illamående — åtminstone föregaf han sig vara det — och Hector blef uppmanad att ensam göra den vanliga turen. Han lydde och red bort klockan åtta. Han hade icke hunnit långt in i skogen, förrän han varseblef Germain, hvilken han icke sett, sedan deras här ofvan refererade samtal hölls. Betjenten tog på sig en vigtig min och utbrast, då kaptenen kom i hans närhet: — Andtligen! — Hvad vill du. — Jag har nu i tre dagar sökt att få taia enskildt med er under era qvällspromenader; men alltid har major Arleff varit med... — Han är sjuk i dag..— Lyckliga förhållande! Jag kan nu således få afkasta en börda, som verkligen tryckt mig ganska hårdt... Ni vilie icke lyssna till de råd jag gaf er, herr kapten; ni trodde henne mera äv mg... (Forts) En meddelsamnm fiol. Om fiolvirtuosen Miska Hauser skrifver en kritiker i Chemuitz, bland annat: Af hr Hausers spel hafva vi hört att han rest längo och vida omkring. — Ians fiol har sagt oss detta.