Dagens Nyheter – 30 mars 1868, sida 3

till dörren — denna dörr, vid hvilken han en kort tid förut intagits af en så häftig förskräckelse atthan tappade facklan, som han bar, och flydde — kände han sitt hjerta våldsamt klappa. Han var älven nu ytterst orolig, ban fruktade att Damen med svarta handsken upptäckt något af honom sjelf och Germain förbisedt bevis på hans brott. Emellertid bemannade han sig denna gång och steg in. Damen såg vänlig ut, så att han blef genast något lugnad; dock kunde han icke undeå att märka att hoa var till ytterlighet lek. Sedan han helsat på henne och tagit plats i en stol, som hon anvisade honom, frågade hon helt tvärt: — Är ni vidskeplig? — Hvarför dengza fråga? utbrast han. — Tror ni på s. k. vålnader? — Men... hvarföre?... — Svara. Tror ni på vålnader? — Jag vet icke... — Men jag tror... Hans ångest steg till en sådan grad att han hade svårt för att tala. oo Ja, jag tror att andar ibland uppenbara sig... Han försökte småle, likasom för att gifva tillkänna sin undran öfver hennes baruslighet. Hon tillade: — Jag måste tro, hvad jag med egna ögon sett. — Ilvad säger ni? ropade han. MHvar har ni sett någon vålnad ?... När?... Och hans röst darrade, och bans hår reste sig. z Här, svarade hon. — Här? — Ja, i natt. (Forts.