Dagens Nyheter – 28 mars 1868, sida 3

den, men ur densamma steg ej ett fruntimmer, utan en karl, som gick rakt fram till Armand och sade med låg stämma: — Är ni herr Armand? Rösten var Armand obekant och en nedfälld kapuschong dolde mannens ansigte fullkomligt. — Hvad vill ni mig? frågade Armand. — Min herre, fortfor den okände, ni har måhända en cigarr på er? — Hvarföre denna fråga? — Emedan jag vill gifva er ett eldstål och fnöske, så att ni kan läsa brefvet, som jag har med mig åt er. Armand insåg att mannen var skickad af Damen med svarta handsken och började darra. 1 — Hvem har lemnat er detta bref? fortfor han. — Det fruntimmer, som här skulle möta er, svarade mannen, i det han ur fickan framtog ett litet elegant hopviket, doftande bref. Armand tände en cigarr förmedelst fnösket och eldstålet, som mannen räckte honom. Derefter bröt han brefvet och läste, med cigarren i munnen, följande: — Jag sade er i går, att jag är omgifven af ett ogenomträngligt dunkel och att jag ej kan förfoga öfver min tid. Jag kan ej begifva mig till mötesplatsen, men om ni vill träffa mig och en liten sjötur ej förskräcker er, så följ denne man. Brefvet hade ingen underskrift, men hvyarenda rad vittnade om awt det kom från hans kärleks föremål. Armand glömde sin fastbundna häst och tänkte ej heller på att hans orolige far troligen icke skulle få en blund i sina ögon, förrän han hört honom återkomma; han svarade derföre: — Jag är beredd att följa er. i Derefter stego de i båten, som roddaren stötte ut ifrån stranden, hvarvid han frågade Armand: