Dagens Nyheter – 28 mars 1868, sida 3

— Kan ni ro? — Ja. — Nåväl! tag ena åran, så går det fortare. Armand gjorde så; båten ilade pilsnabbt framåt, och efter en timma aftecknade sig mot himmelen det mörka slottet. — Det är dit vi skola, sade den okände. — Dit? sporde Armand förvånad. — Ja, dit. — Slottet tillhör ju herr Hector Lemblin, officer vid... — Mycket möjligt, afbröt honom tvärt den okände, men dit skola vi i alla fall: Inom kort nådde båten stranden, hvarefter den okände hoppade i land och fastläste densamma. — Följ mig, sade han. — Besynnerligt! tänkte den unge mannen, hur kommer det sig att Damen med svarta handsken bor på slottet Ruvigny.. hos denne Hector Lemblin, som säges vara halftokig ? Den okände fattade Armand vid handen och förde honom uppför den i klippan uthuggna trappan till slottsterrassen, hvarefter han hviskade Armand i örat: — Gör intet buller, ty det kan kosta er lifvet. Hvarje annan än vår bjelte skulle sannolikt hafva darrat vid denna underrättelse, som nästan Jiknade en hotelse; men Armand var tapper, och kärleken fördubblade hans mod. Och var det icke dessutom en stor lycka för honom att få sätta sitt lif på spel för denna qvinnas skull, som han så högt älskade? Alltjemt -hållande bonom vid handen, skred den hemlighetsfulle ledsagaren fram längs efter terrassen. Derefter införde han Armand uti en sal, der det djupaste mörker herrskade, hvarpå han drog honom med sig in i en lika mörk korridor.