Dagens Nyheter – 28 mars 1868, sida 2

att säga att du i dag är tidig af dig, min gosse. — Jag har sofvit illa i natt, min far, mumlade Armand. — Då har du helt säkert hört bullret i trappan i natt? — Hvilket buller menar ni? — Någon steg i natt miste i trappan, och då jag, uppväckt af bullret, ropade, fick jag ej något svar. — Ahl! utbrast Armand, sprittande till. — Jag steg upp och gick fram till fönstret, och kan du gissa hvad jag såg? — Nej, hvad då? — Jo, jag såg i månskenet hur man ledde din häst till stallet. Armand bleknade. — Du inser väl, min gosse, fortfor öfversten, att ett gammalt gråskägg som jag ej låter så lätt lura sig och... — Min far! afbröt honom Armand förvirrad. — Jag begaf mig genast ned i stallet och undersökte Rob-Roy. Det stackars djuret har i natt måst tillryggalägga en ansträngande väg. Under det öfversten helt lugnt sade detta, spelade ett godmodigt leende öfver hans läppar. — Men hvad tror ni då, min far, stammade Armand, som, ihågkommande den ed han svurit Damen med svarta handsken, nödvändigt ville föra öfversten på villospår, att min betjent kunnat göra med Rob-Roy? Öfversten blinkade med ögat. — Hör på, min gosse, sade han, i stället för att söka föra din gamle far bakom ljuset vore det bättre att du betraktade mig som en sällskapsbroder och medgåfve att du — ungdomen har ju behof af att rasa ut — påträffat någon liten landtlig oskuld, som låtit beveka sig att i natt öppna sitt fönser för dig, och att du för