Dagens Nyheter – 27 mars 1868, sida 3

och jag är tillfredsställd med utgången a profvet. Men redan hade Armand sammandragit ögonbrynen ; damens fråga hade sänkt ett glödgadt jern i hans hjerta. Ilan erinrade sig porträttet, som hängde i studentens rum. Damen med svarta handsken tryckte hans hand. . — Hör mig, sade hon; jag har aldrig svurit en falsk ed, jag har aldrig ljugit, och ni kan således tro mig. försäkrar er på min heder att jag icke älskar någon och att hittills ingen nu lefvande man hållit min hand i sin, såsom ni nu gör. Farväl! I detta ögonblick nådde båten stranden. — Farväl! upprepade Damen med svarta handsken, i det hon hoppade i farkosten, som derefter genast sattes i gång. Det var verkligen, såsom hon sagt, tvenne män i båten. Den ene skötte åro och den andre satt vid rodret. Båda voro insvepta-i vida bruna kappor och hade kapuscbhongersa nedfällda, så att Armand icke kunde se deras ansigten. Dock tyckte han sig märka att den som styrde båten hade hvitt hår. Och då uppstod hos honom den förmodan att det icke var någon annan är den gamle man, som plägade åtfölja Damen med svarta handsken öfverallt, Men i sådant fall. kunde deuna gubbe icke gerna vara hvarken hennes man elier hennes älskare; ty huru skulle han väl då ha kumat föra henne till ett rendez-vous? Emellertid aflägsnade sig båten allt mer och mer samt försvann snart bakom en framskjutande klippa. R Armand förblef stående orörlig och tankfull på stranden.