Dagens Nyheter – 27 mars 1868, sida 2

DAMEN MED SVARTA HANDSKEN. (Fortsättning af Det Hemliga Förbundet). (Forts. fr. föreg. n:r). — Nu, sade hon, sedan de satt sig, vill jag först upplysa er om att jag icke har mera än en timma att skänka er och att vi således icke böra förslösa tiden genom att tala om mindre vigtiga saker. Armand var så rörd att han nöjde sig med alt betrakta henne under tystnad. Såsom alltid, var hon svartklädd, och en af hennes händer var betäckt med denna hemlighetsfulla handske, som uppväckt så mycken nyfikenhet hos Armand. Var det månskenet som ojorde att hennes anlete liknade en marmorbilds? Eller var hon verkligen så dödsblek? Armand gjorde sig dessa frågor. Emellertid darrade hon icke af rörelse såsom han; utan hennes röst var lugn och säker, och hennes ögon sköto gång efter annan bländande blixtar. — Hör mig, sade hon; innan jag svarar på de frågor ni kan vilja ställa till mig, skall jag göra reda för min ställning i förhållande till er... Armand spratt till och såg undrande på henne. — Jag är okänd för er, och huru ni än må bära er åt, skall ni aldrig få erfara något annat och mera angående mina lefoadsförbållanden, än hvad jag sjelf finner för godt att meådela er. Ni har förföljt mig, och jag har låtit mig förföljas; men om jag hade velat det, skulle ni aldrig ha återfannit mig. Tro hvad jag nu säger och bibebåll det noga i ert minne: om det behagade mig att ännu en gång undfly er, skulle jag blott behöfva vifta med min näsduk, för att denna båt, som är bemannad med personer, mig oinskränkt tillgifna, skulle återkomma