Dagens Nyheter – 24 mars 1868, sida 3

tat sig och på samma gång återvunnit den fysiska styrkan. Han reste sig nu och sade till grefven: — Herr grefve, mitt själstillstånd är för ögonblicket sådant att jag ej skulle tveka att skjuta mig för pannan, om ni nu af mig fordrade en tillfredsställande förklaring öfvermitt till utseendet besynnerliga uppförande. — Ni är galen! sade majoren. — Kanhända! svarade kaptenen som nu syntes ha fullkomligt återfått sitt lugn, men jag ber att få erinra er att jag är kapten Hector Lemblin, att jag eger tvåhundratusen francs i ränta, att jag i samhället intager en ansedd ställning och sålunda kanhända har rätt att fordra att detta uppskof mig ej förvägras. — Om hvilket uppskof talar ni? frågade majoren. — Min herre, svarade kaptenen, vill ni vara af den godheten och bevilja mig en timmas enskildt samtal? . Majoren betraktade med en frågande blick Damen med svarta handsken, liksom om han velat iphemta hennes åsigt: — Jag aflägsnar mig, sade hon, gående ut ur rummet. Liksom vissa personer, då de blifvit bragta till det yttersta, uti sjelfva olyckan finna en utväg till räddning, så vaknade nu hos kaptenen en tanke, genom hvars utförande han hoppades kunna reda sig ur sin svåra belägenhet. Denne man, som gjort sig skyldig till så många brott, ryggade nu ej tillbaka för det skändligaste af dem alla: meneden. — Min herre, sade han till majoren, det bref jag nyss ref sönder innehöll en hemlighet. -Ahl sade majoren. — lin förskräcklig hemlighet, genom hvars utspridande en hel familjs lycka för alltid skulle tillintetgöras. Om jag vore nog usel att röja