VIRLSETERE SNETT TER RETIRERA CSES detta ingifvit kaptenen mindre fasa än läsningen af detta bref. Tanken på att utbetala den af Germain stulna millionen var det ej som förskräckte honom, utan medvetandet om att han icke kunde visa grefve Arleff och Damen med svarta handsken detta bref, utan att stämpla sig sjelf såsom mördare. Majorens och hans följeslagarinnas blickar hvilade oafvändt på kaptenen, som inom sig sökte utfinpa någon antaglig förevändning hvarför han ej kunde visa brefvet. Han fattade ett förtvifladt beslut; han slet sönder brefvet i tusen bitar. — Hvad gör ni, min herre? utropade majoren, i det han på kaptenen fästade en inqvisitionsdomares blick. Kaptenen hade tillintetgjort ett af bevisen på sitt brott, men af majorens ton och blick kunde han märka att han ej skulle slippa undan för så godt pris. — Min herre, stammade han, kistan innehöll en million. — Hvar är den då? frågade majoren. — Det säger mig detta bref... ni skall få den... mumlade han med slocknande stämma. — Men hvem har skrifvit detta bref? Hvarför har ni rifvit sönder det? frågade med befallande ton major Arlef. Drifver ni gäck med oss, min herre? Kaptenen var blek, och en konyvulsivisk darrning skakade hans krägöp. — Svara, min herröf fortfor majoren. — Jag kan icke... — Ni kan icke? upprepade majoren långsamt. — Nej! stammade kaptenen, i det han tillintetgjord sjönk ned på en stol. Slutligen tycktes Hector Lemblin hafva hem