Dagens Nyheter – 24 mars 1868, sida 3

denna hemlighet, skulle blygseln tvinga mig att döda mig sjelf, och uti brefvet stod att fröken de Ruvignys förmögenhet blifvit bortstulen ur kistan. — Nåväl? — Nåväl, återtog kaptenen, denna förmögenhet, som blifvit bortstulen ur mitt slott, tillkommer det mig att återställa till generalens dotter, och jag anhåller derför högtidligen hos er om hennes hand, på det att denna förmögenhet, hvars orättmätige innehafvare jag varit, sålunda må tillfalla henne. — År detta allt ni har att säga mig? — Allt, min herre. — Mycket bra. Ni torde, innau jag afger mitt svar, ej misstycka att jag meddelar mig med min skyddsling. Med dessa ord lemnade major Arleff rummet och gick att för Damen med svarta handsken ordagrant berätta samtalet med kaptenen. Den unga qvinnan åhörde honom ända till slut, utan att afbryta honom, hvarefter hon sade: — Denne man är i stånd till alla slags bofstreck, och vi skola svårligen lyckas aftvinga honom en bekännelse; han har lyckats utfinna ett sätt att slippa ifrån hvarje förklaring. — Det är sannt, sade majoren. — Han tror sig kunna undkomma oss... men han har endast tagit ett steg närmare förderfvet. Med ctt fruktansvärdt leeude tillade hon: — Ja, min gode Hermann, ni kan säga honom att jag samtycker att blifva hans maka. — Ah! sade majoren öfverraskad. — Men endast på ett vilkor och detta är: att han redan i qväll reser till Paris för att vidtaga nödiga åtgärder till vår nära förestående förening, att han anskaffar de behöfliga