Dagens Nyheter – 24 mars 1868, sida 2

begagna oss af det lugn, ni nu åtvjuter, för att taga reda på kistan. — Må ske då! sade Damen med svarta handsken, i det hon uppreste sig och lade sin bländhvita arm på kaptenens, hvarvid denne darrade af glädje. — Tillåt mig, sade han helt lågt, då de lemnade rummet, att göra er en måhända ogrannlaga fråga? — Med största nöje, svarade hon skrattande. — Ar det i Ryssland ett bruk att alltid bära en handske på ena handen? Damen med svarta handsken spratt till. Kapteven kände hennes arm darra i sin, och på samma gång vände sig majoren till honom och svarade häftigt: — Hvar och en, min herre, har sin hemlighet. Denna svarta handske är denna dams hemlighet, och hon kan ej anförtro er densamma. Kaptenen bet sig i läppen, betraktade förstulet den unga qvinnan och trodde sig märka att hennes ansigte var dödsblekt. — Låtom oss gå något fortare! sade hon påskyndande sina steg. Försänkt i tankar, förde Hector Lemblin sina gäster till det hemska rummet, hvars dörr han öppnade för majoren och hans följeslagerska. Qvällen förut hade Germain, såsom läsaren torde erinra sig, dragit sängen åt sidan och såJunda blottat den planka i golfvet, under hvilken, efter hvad general Ruvignys bref uppgaf, den lilla kistan borde anträffas. Kaptenen fattade ett af Germain under natten gvarlemnadt huggjern och en hammare samt lossade utan minsta svårighet golfplankan. Generalen hade sagt sannt. Under plankan fanns ett tomrum, hvarur kaptenen med darrande hand framdrog en mycket liten jernkista, som snarare borde ha kallats