Dagens Nyheter – 23 mars 1868, sida 2

Men som Germain hade pyckeln till rummet, måste kaptenen återvända. Kammartjenaren låg förut, då Ruvigny var bebodt, i ett rum i öfre våningen, och detta rum var beläget midt öfver gröna kammaren. Kaptenen förmodade att Germain, vid deras återkomst till slottet, återtagit sitt fordna rum, för att kunna vara sin husbonde till hands, ty betjentens rum och gröna kammaren förenades genom en spiraltrappa, och en vid kaptenens säng befintlig klocksträng gjorde det för Hector Lemblin lätt att tillkalla sin kammartjenare. De rum, som majoren och Damen med svarta handsken bebodde, lågo afsides, så att kaptenen ej befarade, att ringklockans ljud skulle uppväcka dem. Han ringde derföre, och några minuter derefter inträdde Germain. Kammartjenaren blef något förvånad, då han såg att kaptenen midt i natten stigit upp, men Hector Lemblin gaf honom ej tid att öppna munnen utan sade: — Germain, du har ju nyckeln till min aflidna hustrus rum? — Ja visst. — Så gif mig den. — Se här, herr kapten, sade Germain, i det han ur fickan upptog nyckeln, hvilken han räckte åt kaptenen. — Följ mig. — Till fruns rum? sade kammartjenaren tvekande. — Ja, svarade kaptenen med ett lugn, som ännu högre stegrade Germains förvåning. — Besynnerligt! mumlade den sednare, min husbonde talar om att gå in i fruns rum, alldeles som om det endast gällde en promenad till häst. . Men kaptenens bestämda ton förbjöd hvarje anmärkning, och han följde sin husbonde.