I I lördags förevår konstitutionsutskottets dechargebetänkande till behandling i begge kamrarne. De mycket omtalade fyra punkterna föranledde en liflig och intressant diskussion, hvilken såväl i första som andra kammaren räckte från förmiddagssammanträdets början till aftonsammanträdets slut. Statsrådets ledamöter voro närvarande och fördelade sig mellan de båda representativa församlingarne; dock tycktes de mest intressera sig för öfverläggningen i andra kammaren — de visste väl, att den första icke hade.så farliga afsigter. Debatten i andra kammaren, vid hvilken vi hufvudsakligen vilja fästa oss, karakteriserades af ett lugn och en värdighet, som denna kammare sannerligen icke vid alla tillfällen under detta riksmöte iakttagit. Man hade väntat att oppositionsmännen skulle förgå sig; men det gjorde de icke, och kanske just derför vunno deseger. Herr Johan Lijencrantz, som väl anses för den närvarande regeringens mest afgjorda motståndare inom kammaren, begärde endast att konstitutionsutskottets utlåtande måtte med gillande läggas till handlingarne. Med afseende på betänkandets uppställning och innehåll synes detta yrkande ock vara det mest välbetänkta, som kunde göras. Vi ha redan i en uppsats, som finnes införd i denna tidning för sistl. fredag, redogjort för den bland de fyra anmärkningarne, som. synes Oss i främsta rummet behjertansvärd, nemligen den i 3:dje punkten framställda; och vi tro förvisso, att en hvar, som vill och kan vara opartisk, måste erkänna att chefen för civildepartementet, Lagerstråle, och de ledamöter af konungens råd, som vid behandlingen af tvistefrågan angående inköpet af de mycket omtalade tomterna i qvarteret Lagerbärsträdet här i staden förenade sig med nämnde departementschef om återremiss, icke tillvägagått i full öfverensstämmelse med regeringsformens. 9 8. Att för denna förseelse fordra tillämpning af 107 8 RB. F. hade måhända varit att gå för långt; men å andra sidan skulle kammaren genom att sans phrase lägga denna del af betänkandet till handlingarne, sedan en gång öfverläggning uppstått, huruvida det borde ske med gillande eller ogillande af anmärkningarne, ha på ett ytterst betänkligt sätt afvikit från en grundsats, som bör vara representatioHens förnämsta: att vaka dfver att grundlagen till punkt och pricka efterlefves. S Andra kammaren godkände uttryckligen genom votering, Som utföll med 81 röster mot 77, den i den 3:dje eller vigtigaste punkten gjorda anmärkningen. Deremot ansåg kammaren sig icke böra afgifva någon sådan opinionsyttring med afseende på de tre öfriga punkterna, ehuru åtminstone den första, enligt vår tanke, alls icke kan anses sakna vigt. Denna punkt, som handlår om vikariearfvode åt embetsoch tjenstemän under den tid de vistas vid riksdagarne, kunde dock-ej afgörasannorledes än genom votering, hvarvid af-157 röstande 67 gåfvo stöd åt utskottets klander. Herr Jöns Pährsson, den sjelfständige mannen, han som utgör ett parti för sig, vår den ende söm yrkade att 197 SR.-F. skulle tillämpas, och hän gjorde det i anledning af de i 1:sta punkten påpekade regeringsåtgärderna... Han fann intet medhåll, men afstod derför icke från sitt förslag, ehuru vid propositionernas framställande man såg och hörde flera personer uppmana honom dertill. Hvad nu sjelfva öfverläggningen beträffar, öppnades den i andra kammaren af statsrådet af Ugglas, som hufvudsakligen vände sig emot den 1:sta punkten och förklarade det deri anmärkta förhållandet. vara med gammal. praxis öfverensstämmande. Dernäst unnträdde herr Beraström och klan!