Dagens Nyheter – 21 mars 1868, sida 3

sträckning och de synliga följderna hafva vi här ofvan påpekat. mn annan följd af systemet är, att ett öfvermod och en rangskillnad alstras, hvilka äro alldeles stridande mot det gemensamma intresse, som borde förena alla sujetterna till befrämjande af det helas bästa. På teatrarne spelas nästan hvarje afton, äfven då, såsom ofta händer, summan för försålda biljetter ej ens betäcker omkostaaderna. Det heter visserligen: Vi skola utveckla en oafbruten verksamhet och till den ändan spela hvarje afton, för att visa, att vi göra oss förtjenta af anslaget. Detta beständiga spelande har dock ingen annan nytta med sig, än att rikta sujetterna med fitpengar, ty sådana utgå altid i främsta rummet, vare sig att spektaklet bär sig eller ej. Erfarenheten har emellertid visat, att publiken ej, under alla årstider åtminstone, är tillräcklig att för hvarje dag fylla salongen, och att de bästa recetterna vunnits just de dagar, före hvilka uppehåll egt rum. Vid en blick på de kungl. teatrarnes aflöningsstat kan man icke underlåta. att anmärka, huru ojemnt och obilligt löneförmånerna äro fördelade inom de olika staterna. Under det aktörer och aktriser uppbära ända till 6000 rdr och derutöfver i lön, åtnjuta medlemmarne af de i allmänhet mest ansträngda köroch orkesterstaserna löner, hvilka äro otillräckliga för de mest anspråkslösa lefnadsbehof. Inom orkestern variera lönerna (med undantag af de för kapelloch konsertmästarne) mellan 350 och högst 1500 rdr, fastän samtlige sujetterna här hafva daglig tjenstgöring och nästan dagliga repetitioner — med ett ord, äro nästan uteslutne från all möjlighet till annan verksamhet. Inom körstaten är högsta lönen 700 rdr, och dock äro koristerna skyldiga att sjelfve bekosta vissa för uppträdandet behöfliga klädespersedlar. Detta synes ju obilligt i hög grad? På tal om orkestern förefaller det som om på Dramatiska teaterns orkester en betydlig besparing skulle kunna göras. Mellanaktsmusiken är oftast sådan, att den saklöst kunde vara borta; på utländska liknande teatrar bergar man sig utan mellanaktsmusik. Då operetter gifvas kunde såväl anförare som kapellister erhållas från Stora teatern, ty repertoiren kan väl utan all olägenhet: ställas så, att lyriska pjeser ej samtidigt gifvas på båda scenerna. Inom körstaten förekommer en biträdande kormästare; lönen är visst ej stor, men så har ej helier tjenstens innehafvare, så vidt vi kunnat erfara, någonsin tjenstgjort... Denna utgiftspost skapades under förre direktörens tid. Såsom betecknande för systemet kunna vi slutligen icke underlåta att anföra följande drag: Som förste kapellmästaren är sjuklig och andre kapellmästaren tillika är kormästare, inträffade att man stundom behöfde en tredje kapellmästare, och -den person, som, då förste och andre kapellmästrarne voro hindrade att tjenstgöra, fungerade såsom anförare, erhöll härför en ej synnerligen hög godtgörelse. Men att hafva tre kapellmästare på stat, det tyckte till och med den kungl. teaterdirektionen vara för mycket, och man indrog derför lönen för denna tredje och uppgjorde i stället med honom om ett visst arvode för hvarje afton han anförde vid lyriskt spektakel. Efter ett halft års förlopp lärer det visat sig, att det extra arvode, som under denna tid utbetalts, uppgick till dubbelt så mycket som den förra ordinarie årslönen..:. Att direktionen spektakelaftnarna i hyrvagn låter afhemta och hemföra de qvinliga premiersujetterna är utan tvifvel mycket artigt. Men äfven artigheten bör hafva en gräns; och då den enskilde, som visar det täcka könet större artigheter, än hans tillgångar medgifva, med rätta ogillas, bör naturligtvis ett liknande ogillande i ännu högre grad drabba en direktion, som i detta afseende lefver öfver sina tillgångar, och hvilken till ep dylik extravagans till på köpet ej gerna kan antagas halva några personliga motiver. Ilevskolan, som förtjenade ett kapitel för sig, kostar ej obetydligt om året, vi antaga omkring 135,000 rdr, och med fästadt afseende på de resuitater den lemnar, torde dess fullkomliga indragande kunna ske, utan att några svårare följder för teatern deraf böra uppstå. Mycket vore att tillägga till det ofvan anförda, men denna uppsats har redan vuxit till en afskräckande längd. Mången inom teatern skall känna sig obehagligt berörd af de anmärkningar, vi framställt, men dessa bedja vi ihågkomma, dels att anmärkningarna äro dikterade af omtanka för teaterns bästa och bestånd, dels att det icke i längden kan fortfara så, som det nu är. En omstöpning i nuvarande förhållanden måste förr eller sednare ske, för att allt åter skall komma i de rätta hjulspåren; och att en ruinerad teaters affärsställning icke kan upphjelpas genom afskedande af ett dussintal fattiga korister eller figurantskor bör vara klart för hvar och en som ill tänka sig inisaken. Vi betvifla att någon, med undantag af möjligen den nuvarande direktionen, kan hysa så sangviniska förhoppningar. SEDER NEAR RN PSYKET ANF ST SANT INET LES ÖMSE IEA AAA KK TAK VERA AR TUtrikes-Nyheter.