Dagens Nyheter – 21 mars 1868, sida 1

med ett år. Är den Sbrottsliget utlänning, landsförvises han efter undergånget straff. Härigenom är all fri offentlig discussion i religiösa frågor afskuren. Dessa herr C.J. Svensåns ord förtjena verkligen att tagas i betraktande; och alla talare, som uppträdde vid mötet, tycktes fullkomligt dela hans genom dem uttryckta mening. Man kan säga att öfverläggningen rörde sig hufvudsakligen kring dessa tvänne frågor: 1:0 ega vi här tillräcklig religionsfrihet? och 2:0 huru långt bör vreligionsfriheten utsträckas? Den första af dessa frågor besvarades af alla talare med ett bestämdt nej. Men angående den andra gjorde sig olika meningar gällande. Doktor Sohlman, Som blifvit utsedd till ordförande, ansåg, att mötet skulle uttala såsom sin åsigt och önskan att den frihet, som norska dissenterlagen af den 16 juli 1845 tillförsäkrar norrmännen, bör och må tillkomma oss. Härigenom skulle mötet gifva ett moraliskt stöd åt rektor Siljeströms motion och således ett praktisktresultat lättast kunna vinnas. Men fiera talare tyckte att det kunde vara nog, om den frihet, vi enligt vår grundlag Tedan ega, blir en sanning. 16 S Regeringsformen säger nemligen: Konungen bör — — — ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar och en vid en fri utöfning af sin religion, såvidt han derigenom icke störer sam-. hällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer. Om blott alla förordningar, som stå i strid mot denna grundlagens föreskrift, blifva upphäfda, har man, menade dessa talare, religionsfrihet nog. Fil. doktor Nyström, tillhörande härvarande baptistförsamling, framställde fyra punkter, hvilka han önskade få af mötet antagna: 1:o. En hvar anses ur svenska statskyrkan utgången, då han sådant till anteckning i kyrkoboken hos pastor loci anmält; 2:0. Inga borgerliga eller politiska rättigheter eller skyldigheter böra bindas vid begagnande af statskyrkans nådemedel såsom vilkor; 3:o. Äktenskap må afslutas inför civil myndighet, der så önskas; 4:0. Ingen skall tvingas att underhålla någon kyrka, något presterskap eller någon gudstjenst. Dessa satser mottogos af de församlade med en bifallsstorm. Det hördes tydligen att den anda, som besjälade denna stora massa af menniskor, hette frihet, oinskränkt samvetsirihet. Men d:r Sohlman framhöll nödvändigheten af att icke i ifvern förlora målet ur sigte. Genom att skjuta öfver målet skulle man vinna intet. Herr Siljeströms motion, som väsentligen öfverensstämde med norska dissenterlagen af 1845, borde man understödja just derföre, att.den inom kort skall blifva föremål för riksdagens behandling. Vid propositionens framställande uttalade sig mötets deltagare allmänt för den ofvan anförda meningen: att alla lagar, som strida mot Regeringsformens 16 S, böra afskaffas. Hvad är det således mötet har begärt? Jo, någonting mycket billigt: att grundlagen skall hållas i helgd i vårt land; att den frihet, som 1809 ärs lagstiftare tillerkänt svenska folket, åtminstone sextio år sednare måtte komma detta folk wverkligen till godo.