till ett stort mål — ett mål, hvartill, som vi hoppas, ännu är en mycket lång väg. Betydelsen af denna fråga förminskas ingalunda af den omständigheten, att det nu är första gången sedan 1809, som Sverges konung fattat ett beslut, motsatt alla rådgifvarnes uttalade åsigter. Intresset för utgången af frågan minskas icke heller genom den uppmärksamhet, som riksdagens andra kammare ådragit sig för det sätt, hvarpå hufvudtitlarne af denna kammare blifvit afgjorda. De förhoppningar landet ställt just till andra kammaren, att den, såsom utgången från folket och kännande dess behof, skulle sätta en dam för statsutgifternas ohejdade ström, hafva blifvit svikna, och smärtan häröfver börjar uttala sig från alla delar af riket. Nu gäller det, såsom vi förut sagt, icke anslag,som i år gifvas och nästa år kunna dragas in; det gäller om vårt samhällsskick skall föras in på en afväg. Ej underligt då, att folkets väntan är spänd: det vill se, om representanterna icke bättre skola vårda sig om grundlagens helgd, än de gjorde om sina komittenters intressen när det var fråga om att bevilja stora anslag.