k . I DAMEN MED SVARTA HANDSKEN. (Fortsättning af Det Hemliga Förbundet). (Forts. fr. föreg. n:r). — Hörpå — jag nämner detta, för att du skall veta hvad du har att rätta dig efter — i mitt hotell finnas sex tjenare. Alla äro mig oinskränkt tillgifna. Porten är stängd och du kommer icke härifrån, förrän jag vill det. — Men, ropade Blidah, darrande och blek, hvad vill du mig då? hvad har jag gjort dig? Fulmen styrde sina steg till eldstaden; hon attade en dolk, som Jåg på denna, återvände: ill Biidah och sade, i det hon lade sin hand på dennas axel: — Ser du, förhållandet är att jag, ifall du icke blindt lyder min vilja, kommer att sticka den här leksaken in i din strupe; hvarefter jag låter föra ditt lik i min vagn till Concordetorget samt nedlägga detsamma vid foten af öbelisken. Sjelf reser jag till Calais och far derifrån öfver till London, dit jag bör vara änJänd, när man väl kommer underfund med att den döda kropp, man påträffat, tillhört dig och icke någon annan. — Men... stammade Blidah skälfvande, hvad vill du mig då? — Du skall få veta det... I går bedrog du mig; du vet mer än du sagt om Damen med Svarta handsken. Jag vill ha reda på alt. Och Fulmen upplyftåde sin dolk. Men, besynnerligt. nog, i stället för att darra ännu mera, i stället för att bedja om förskoning, rätade Blidah ut sig till sin fulla längd och svarade: — Om än vill döda mig, så gör det; ty jag kommer. ingenting: att säga — det gäller mitt barns lif. Fulmens höjda arm nedföll. — Ditt barns? sade hon förvånad,