Dagens Nyheter – 20 mars 1868, sida 1

dent tro stt du fallit offer för en angifvelse, grundad på ett misstag. — Må ske, svarade Blidah. Men säg mig nu, hur du kunde gissa att jag var vid Ecolede-Medicine-gatan ? — Din kammarjungfru har sqvallrat ur skolan. Dansösen var försigtig; hon ansåg det icke tjena någonting till att onödigtvis inblanda Fredrik Dulong i saken. — Nu, tillade hon, kan du fara när du behagar. Blidah var ej sen att begagna sig af denna tillåtelse. Då Fulmen blifvit ensam, satt hon länge försjunken i tankar. Hvilken plan hon uppgjorde, vilja vi icke nu nämna — nog af, när hon omsider vaknade ur sina grubblerier, beställde hon ett bad, gjorde sin toalett och for derefter hemifrån, ehuru klockan icke var mera än sju på morgonen. Hennes ekipage stannade utanför ett litet envåningshus. Hon trädde in i detta och framställde till den gamla storväxta tjensteqvinna, som kom henne till mötes, följande fråga: — Bor öfverste Leon här? — Ja, — År han uppstigen? — Ja, min fru. — Jag vill träffa honom. — Behagar ni då säga mig, hveni jag får anmäla? — Det är onödigt... — Men... — Hög öfversten att ett fruntimmer, som är hans sons vävinna, önskar tala med honom: Fulmen blef införd i en liten salong, der tjensteqvinnan bad henne vänta. : Två minuter sednare öppnades en dörr och Fulmen såg öfverste Leon inträda,