Dagens Nyheter – 20 mars 1868, sida 1

Ö OMM tystnad inträdde. Omsider tog Blidah åter till orda: — Ja, om Armand är trött vid lifvet, om han vill få ett sådant der hemlighetsfullt och tragiskt slut, hvars verkliga orsak rättvisans tjenare, huru mycket de än må forska och spana, aldrig upptäcka, behöfver han endast förfölja Damen med svarta handsken och försöka upplyfta. en flik af den ogenomträngliga slöja, i hvilken detta fruntimmer, som äfven för mig är en gåta, har insvept sig... Hvem vet det väl — och jag är derom ötvertygad, ehuru jag naturligtvis icke vunnit någon visshet — hvem vet väl, om icke hon redän svurit hans underng. Under det Blidah talade, refiekterade Fulmen, och dervid uppstod hos henre denna tanke, som afgjorde Hennes beslut: — Det är tydligt, tänkte hon, att Blidah icke skall säga mig något mera, om också hvad hon sagt icke är allt hvad Kon vet. I sjelfva verket skulle hon ju också endast kunna lemra mig upplysning angående vissa händelser som tilldragit sig; men hvad beträffar det mål, hvartill dessa personer sträfva, hvilkas verktyg hon blifvit, har hon icke bättre reda derpå än jag. Det är hög tid att börja ytterligare efterforskningar. Och Fulmen kastade sin dolk långt bort ifrån sig samt sade: — Förlåt mig, att-jag handlat så våldsamt emot dig, kära Blidah. Jag ger dig mitt ord på att Armand skäll resa; och som det är nödvändigt att undvika att kompromettera dig, skall han icke sjelf veta hvarför ban reser. Det är nu öfverenskommet, eller huru, att jag icke träffat dig, och du kan således djerft förneka att något samtal i dag egt rum oss emellan, Mina tjenare få nu föra dig tillbaka till Ecole-de-Medicine-gatan, och du låter din stu