Dagens Nyheter – 19 mars 1868, sida 2

när ni tokig eller tror ni jag är full eller galen?a med detsamma kom Carlsonskan ia och då hon också sa att hon trodde att barnet blifvit qväfdt, så sa madam Andersson: ni ä tokiga begge två, men kuckla nis. Hustru Carlsson, härefter hörd, berättade att Andersson ofta var i dimmana och att hon förenämnde dag sett särdeles avridena ut. Kl. mellsn 3 och 4 på e. m. hade Andersson kommit in till vittnet och bedt att få låna hennes 8-åriga dotter Huldas, för att se efter barnen medan hon (Andersgon) skulle gå ut och handia. Ordf. Nå, då var Andersson ju inte ensam, då hon somnade. Carlsson. Jo det var hon, för min flicka skulle bli bjuden på kaffe, om hon ville se efier barnen, men som madam Andersson gaf henne dåligt kaffe, bara sumpen, så blef flickan ond och ville inte vara inne, sedan lade madam Andersson sig att sofva, å en stund derefter ver det gjordt, när Jansson och jag kommo in. Det tredje vittnet, Löfgren, som hade varit hustru Andersson behjelplig vid åtskilliga inom bus förefallande göromål, berättade, såsom de föregående, att den anklagade varit supig af sig, men dock i allmänhet vårdat barnen väl och varit snäll emot dem. Omnämnde dag hade vittnet blifvit skickad efter ett qvarter bränvin. Efter att hafva i sällskap med brodern, förtärt en del deraf, bade Ardergson lagt sig öfver vaggan, för att gifva barnet di. Straxt derefter hade vittnet gått sin väg, enär både modern och dennas 4-åriga dotter börjat gräla med henne (vittnet) för att hon ville ha middag. Ransakningen uppsköts till den 24 mars på det åklsgaren skulle kunna taga del af bandlingarne, och förständigades hustru Andersson att nämnde dag infinna sig vid hemtnings påföljd. Rättelse. I gårdagsnumret, 2:dra sidan, 2:dra spalten, notisen Huru det dömes härilandet, 12:te raden uppifrån står: tvistärafbrottmålsnatur, läs: tvist icke är af brottmålsnatur.