Dagens Nyheter – 19 mars 1868, sida 1

— Ja, min nådiga. — Men jag har icke gjort mig skyldig till någon brottslig handling... — Ni fär sjelf förklara er på utsatt tid inför rätten. — Men, mina herrar, utropade Emile Duport, som emellertid återvunnit sin själsnärvaro, det måste vara något misstag. Detta fruntimmer är på besök hos mig... och det är derför min pligt att ansvara för hennes säkerhet. — Det-der låter vackert, min herre, men... jag råder er, ställ icke till något oväsen, ni skulle derigenom endast förvärra det onda. Om damen är oskyldig, blir det säkert upptäckt, och i sådant fall kommer intet ondt att vederfaras henne. — Men för hvad anklagar man mig? stammade Blidab, i det hon sökte lösgöra sig från den bland polisagenterna, som hittills iakttagit tystnad och som nu fattat henne om armen samt drog henne med sig. — Det får ni veta sedan; kom nu... Då Blidah ändock försökte göra motstånd, tillade den man, med hvilken hon ville mäta sina krafter: — Om ni icke beredvilligt följer oss, skall jag öppna ett fönster och ropa på två af våra handtlangare, som äro dernere. Ni blir då bunden till händer och fötterssamt buren ned till vagnen. Om ni skriker, lägga vi en kafle i er mun, för att icke husets fredliga invånare må bli störda i sin nattro. — Godt, svarade Blidah, som emellertid åter blifvit kallblodig, om ni lofva att icke behandla mig med våld, skall jag följa er. Och hon räckte handen åt den häpne studenten samt lät sig bortföras af polistjenstemännen. En stund sednare stannade ett åkdon utanför