Dagens Nyheter – 18 mars 1868, sida 3

Kerveguen inför rätta. De fyra tidningarne (Debats, Avenir National, Revue des deuz Mondes och Liberte — Siecle och Opinion Nationale låta nöja sig med hedersdomstolens utslag —) hatva valt Emil Ollivier, Benard och Emanuel Arago till sina advokater. Anklagelsen, som lyder på förfalskning och lögnaktiga ryktens utspridande, måste inlemnas till generalprokuratorn, innan tillståod kan erhållas attinstämma Kerveguen, derför att han är representant. Sedan anklagelsen af prokuratorn öfverlemnats till presidenten, sammanträder församlingen och utser en komitå, som tager ansökan i öfvervägande. Detta är första gången, sedan andra kejsardömets grundläggande, som ett dylikt fall förekommit. Vid senatens sammanträde den 10 dennes föredrogs en af en skollärare och en advokat i landsorten ingifven petition, ihvilken senatens bemedling anropades för att den kejserlige prinsen redan nu skulle utnämnas till medkejsare under titel Napoleon IV. Kejsaren kommer att taga denna fråga i nogare öfvervägande. Storbritenmten. Times anser troligt, att kejsar Theodor af Abyssinien skall möta engelsmännen på vägen till Magdala eller också hålla stånd i sjelfva fästningen. Redan i juni skall han hafva uppbjudit alla krafter för attiståndsätta vägen till Magdala; det berättas, att kejsaren sjelf arbetade med, och att han lät sätta 400 eurcp6er, hvilka han för med sig, slagne i bojor, på tri fot, på det att de skulle kunna bjelpa till med jordarbetena. Magdala ligger omkring 200 engelska mil från Antalo (den punkt, der engelska avantgardet nu står) och torde, efter Twnes åsigt, icke kunna uppnås ännu på en månad. I England tyckes missnöjet öfver det abyssiniska fälttågets långsamhet och dyrbarhet vara i tilltagande. Myrkostaten. Sista divisionen af franska trupperna skall snarast lemna Kyrkostaten. Till dess skall den påfliga armån vara uppbringad till 20,000 man. Påtven är fastare än någonsin besluten för att icke i ringaste mån gitva efter för den österrikiska regeringens påtryckningar. Med underhandlingarne rörande konkordatet står det derför temligen illa till. Vid den första audiens, som don österrikiska regeringens gesandt hade hos påfven, förklarade han denne, att Österrike fordrade en total förändring af detta fördrag. Pius IX svarade på sitt vanliga, godmodiga sätt: Min son, det är med konkordaterna som med kläderna, de låta törlänga och förkorta sig. Grefve Crivelli fattade detta svar, såsom innebärande ett påfvens medgifvande till alla äskade förändringar i konkordatet och antydde detta i sin rapport till Wien. Härpå svarade hr von Beust, att kejsarstatens nya lagstiftning vore den enda orubbliga grundea för hvarje nytt konkordat, som skulle kunna komma att afslutas. Detta uttalande förargade mycket påfven, och han förklarade att vissa artiklar i Österrikes nuvarande lagstiftning helt och hållet motsade kyrkans lagar och anda, och derför icke kunde godkännas af den Heliga stolent. Detta var signalen till utbrottet af striden mellan kabinettet och biskoparne i Österrike. Man är i Rom öfvertygad, att kejsar Frans Joseph, om han finge följa sin egen böjelse, skulle vika tillbaka från den väg, hvarpå man nu inslagit. Alla den romerska aristokratiens, såväl som de österrikiske biskoparnes, planer gå derför ut på, att störta ministören Beust. menn rn nå ne NE Rs ET TT