Bref från Ianmdsorten. Mariefred den 13 mars. Att ombytlighet ligger i menniskolyonet är e1 känd och afgjord sak, äfvensom det, att hvad mas den enn tiden med högsta ifver omfattar och be främjar, en ännan tid förefaller -— om icke obehöf ligt, åtminstone likgiltigt. Denna sanning har i vårt lilla samhälle fått en ny bekräftelse, mest i fråga om skarpskyttesaken För tre, ja för två år tedan ifrade alla menniskoj derför. Skarpskyttarna, skarpskyttarpa voro i hva; mans mun. Deras uniform, deras beväpning, dera excercia och allt deras görande och låtande ut gjorde då dagens lösen och det ämne, hvarom mar 7åest och helst samtalade. Men — huru förhålie det sig nu? För två år sedan vore Mariefreds och hela der kriogliggande ortens alla damer lifrade af en id6 den, att skaffa skarpskyttarna en fana. Till åväga bringande häraf fordrades en summa och den an skaffades på så sätt, att man till en dertill utvalt komitå insände handarbeten, bvilka sedan på offentli; suktion försåldes, hvarefter för det influtna beloppe en rätt vacker fana anskaffades. När den ble färdig, öfverlemnades den, med pomp och ståt, til skarpskyttekåren, af den dam, som dermed haf största bestyret, och en stor glädje Jifvade all sinnen, icke för fanans, men för idena skull; t man var i sitt innersta hjerta fullt öfvertygad, an folkbeväpning är det säkraste och rätta mediet at pätta den svenske mannen i ståvd att när hels det gäller försvara den torfva han odlar, jumte de hem, der han njuter familjelifvets Jycka, försvar: mska, barn, åldriga föräldrar och yngre syskon mo fiendtligt öfvervåld. j Emellertid — buru sorgligt! Nu hör man hå Knappast talas om skarpskyttekåren, som förlide: sommar hade sammansmält till 16 man, från at för utgöra 44, I uniform ger man nu sällan någor förutom en, den der icke eger andra kläder a bärö, Musiken, förr så ifrigt sysselsatt med stön diga öfoiopar, är nu hvarken så fullständig elle så lifvad som förr, och hela saken synes vara p väg aut aftyna, lik en blomma, som saknar vatte och sol. i : et är vinter, säger man urskuldande. cBättr blir det väl då våren kommer.och alitiog lifvas e ter den långa dvalan., Ja, Gud pifve det! Me jag tror ej mycket derpå, ithy att förra årets som mar gick temligen tyst sia gång, utan någotsärde Jes mycket af den vackra musik och de trögn marscher, som förr utgjorde våra härvarande skarp skytiars käraste förströelse.