Dagens Nyheter – 18 mars 1868, sida 2

Under diskussionen i andra kammaren om teateranslaget afoåfvos flera rätt intressanta yttranden. Vi ha redan, för att bereda våra läsare ett nöje, meddelat herr Blanches pikanta anförande och referera här nedan herr Lars Hiertas, detta sednare dock endast delvis, emedan vårt utrymme icke tillåter oss att intaga detsamma in extenso: Då den storm, hvarmed början af denna öfverläggning hotade, numera så betydligt lagt sig, och såväl den förste talaren (hr Lithner) som motionärerga inskränkt omfånget at sina yrkanden till en obetydlig aforutning å anslaget, så kunde det varit öfverflödigt att begära ordet, om icke statsutskottet blifvit så strängt behandladt, att dess ledamöter, eburu beredde de än måste varna att kläda skott, likväl böra söka visa att utskottet ej saknat skäl för sitt utlåtande. Man har på förband hört, att publiken väntat sig ett aftonnöje, då detta ärende skulle förekomma, och detta nöje har äfven inträffat och ökats deraf, att det blifvit inledt med en aftonsångspredikan af den förste talarev, som tillika varit en nmtreffpredikan mot statsutskottet, derföre att det våsat föreslå anslagets bidebållandeg — — — on Jag instämmer till alla delar med den förste talaren deri, att en öfverdrifven lyx i dekorationer och kostymer varit en af hbufvudorgaserna till teateros obestånd, fastän många andra äfven fianas; men det är egentligen den Jyriska scenen som gått med förlust. Man har erinrat om den tid, då teatern bar sig med ett anslag af 9000 rdr om ret och sedan med tillökningar efterhand,, raen har anmärkt att den slutligen icke kunnat bära sig med det nuvarande anslaget. Jag tror äfven att en teater kan bära sig med ett anslag af 9000 rdr; men rättvisan fordrar att medgifva, att man då måste ansenligt inskränka sina anspråk på de musikaliskt-dramatiska prestationerna. Sadan den tidep då det gick för gig med ett så ringa anslag, för 40 å 50 år sedan, har en mängd stora muskaliskt-dramatiska verk af utmärkta mästare tillkommit, hvilka görs sin rund öfver hela den konstälskende verlden. Men dessas utförande for dra, om konsten skall vara värdigt represente rad, mera utbildade artister, än de äldre och enk lare kompositionerna; och på några ställen der den lyriska scenen ej har något offentligt anslag. såsom t. cx. i Hamburg, står den på en mycket låg ståndpunkt, emedan recetterna ensamt ej med: gilva att betala en uppsättning af sångare och sån.