Dagens Nyheter – 18 mars 1868, sida 1

vända mig till polisprefekten. Dessutom skola vi måhända i afton få veta mera. XX. Aftonen inbröt, man uppväckte Dulong. — Det var skada, mumlade han, ty jag sof så godt. — Ni har sofvit minst åtta timmar, sade Ful-men, och det tyckes mig vara nog, men nu behöfva vi er. — Jag är färdig. Hvart begifva vi os3? — Till Armands mötesplats. Fulmen, Armand och studenten stego upp i en vagn, hvari de färdades till Estrapadetorget. Sedan de stigit ur, befallte Fulmen kusken att vänta på något afstånd, hvarefter hon, fattande Armands arm, sade till Dulong: — Ring på, gå sedan först in och skydda oss så mycket som möjligt för portvaktens blickar. Studenten efterkom bokstafligen hennes uppmaning. Liksom aftonen förut var portgången mörk, och på tå följde Armand och Fulmen sin ledsagare. — Ilvem är der? frågade portvakten. — Jag, svarade Dulong; har det kommit några bref till mig. — Nej, min herre. Medan dessa ord vexlades, nådde Armand och Fulmen obemärkt första våningen, der studenten upphann dem, hvarefter de tillsammans lyckligen anlände till hans dörr. — Begif er nu, Armand, till mötet, sade dansösen; vi skola vänta här. Armand hoppade vigt ned på taket samt skyndade sedan fram till fönstret midtöfver, hvilket Damen med svarta handsken lofyat öppna för honom.