Dagens Nyheter – 17 mars 1868, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Auber har aldrig varit gift; han bebor ensam ett litet eget hus vid Rue Saint-Georges. De tjenare, hvilka omgifva och vårda honom, äro gamla, nästan jemnpåriga med honom; han mottager få och endast närmare vänner. Hans bostad är icke inredd med någon lyx, eller komfort. Ilans arbetsrum saknar hvarje prydnad, och utmärker sig cendast genom en låg säng, som alls icke inbjuder till hvila, och ett litet piano, ur hvilket de älskliga melodier framlockats, med hvilka mästaren grundlagt sitt rykte. Det hör kanske till denne musikers mest utmärkande drag, att han, i stället för att beklaga sig öfver sin ensamhet, ofta gläder sig deråt och varnar yngre konstnärer för familjelifvets lockelser. Nyligen yttrade den gamle mistaren under ett samtal, bland annat, till sångaren Capoul: Hör ni, min käre Capoul, gift er icke, gift er aldrig... Vid teatern måste man bevara sin oafhängighet... Om ni blott visste, hvad jag är glad öfver att jag förblifvit ogift. Vore jag gift, hade jag nu en hustru på 70 år. Jag skulle alls inte kunna gå hem om qvällarna! Mången skall anse dessa den gamle parisarens ord för en styggelse; men det är dock Auber, den Stummas kompositör, som uttalat dessa ord och som i sitt lif således icke erfarit, hvad för mannen le premier jour de bonrheur är: den dag, då han hemför en brud och den dag då han för första gången blir far. Em mystisk Iåde. För några år sedan afiemnades till finansdepartementet i Washington en låda med påskriften Juveler. Hon nedsattes i en källare i finansdepartementets lokal, men ingen anmälde sig såsom cegare till skatten. Representantbuset har nu förständigat finansministern att utförda befallning om den hemlighetsfulla lådans öppnande. Denne vägrar emellertid att låta verkställa öppnandet, emedan han och alla hans underordnade tro — att lådan inuehåller en, helvetesmaskin, som skall urladda sig då lådan öppnas. Man är i Amerika ytterst nyfiken attse, huru denna låd-öppning skall utfalla.