jag ej kunde göra mig reda, mätte mig ifrån topp till tå med en blick, i det han sade: — Ni ör ju medicine studiosus? — Ja. — Ni har användt tio år på edra studier? — Möjligt, men hvad angår det er? — Det vill säga, fortior han, utan att bevärdiga min fråga med ett svar, att ni aldrig skall blifva läkare. — Vidare? — Ni har tusen francs i årlig inkomst. Det är ej mycket... isyunerhet då man såsom ni är begifven på spel och vackra qvinnor. inkomster? — Kanhända. — Verkligen, sade jag, försökande att undandraga mig det besynnerliga inflytande han utöfvade på mig; men låtom oss tala tydligare: hvarföre har ni låtit mig komma hit med förbundna ögon, och hvad vill ni mig? — Hör mig; man skall ej bruka våld; det står i ert fria val att antaga eller afslå hvad jag ämnar framställa. Vill ni förtjena femtiotusen francs? — Ja, bevars, såvida ni ej föreslår mig att begå ett brott. — Icke alldeles, svarade han; inför den verldsliga lagen skulle det möjligtvis kunna anses som ett brott, men... — Kanske ni vill att jag skall spela en bödels roll. — Ni har uttalat ordet. Jag reste mig stolt och svarade: — Ni är en usling! I det ögonblick jag nalkades honom, stampade han med foten häftigt i golfvet,i det han ryggade tillbaka. Han gissade utan tvifvel att jag trots hans grå hår ärnade gifva honom en upptuktelse, för att han vågat föreslå mig en dy