DAMEN MED SVARTA HANDSKEN. (Fortsättning af Det Hemliga Förbundet). (Forts. fr. föreg. n:r). — Ah! det är sannt, yttrade Fulmen, ni har ännu icke talat om för oss, hvilka äfventyr ni halt. Kanske er berättelse skall kasta något ljus öfver alla dessa förhållanden, som ännu äro insvepta i det djupaste mörker. — Vanligtvis, sade herr Dulong, har jag gått ut klockan åtta och begifvit mig helt lugnt till caf Tabouret, der jag spelat domino och biljard till klockan elfva. Men i går då jag anlände till hörnet af Vaugirard-gatan, hejdades jag af ett stadsbud, som räckte mig en biljett. Jag gick fram till en gaslykta och läste följande: En gammal väninna ber herr Fredrik Dulong, som hon gerna skulle vilja återse, följa den man som framlemnar denna biljett. Jag trodde att det var fråga om ett af dessa äfventyr, som vi studenter mycket ofta äro ute för, och jag föregaf att jag al en vigtig angelägenhet vår hindrad. Mannen yttrade då med alla tecken till den djupaste vördnad: — Damens ekipage väntar herrn på Odbontorget. — Damens ekipage! Abhba! tänkte jag; det var en annan sak. Jag följde stadsbudet och fann en himmelsblå vagn, förspänd med tvenne ståtliga hästar. En lakej i livr öppnade vagnsdörren för mig och stadsbudet aflägsnade sig. Sedan jag tagit plats i det beqväma åkdonet, sade lakejen till mig: — Herrn torde tillåta att jag sätter mig bredvid herrn; ty jag har vissa upplysningar att lemna herrn. — Var så god, svarade jag.