sidentapeter, en budoar, möblerad med utsökt lyx och koketteri samt belyst af enitaket upphängd alabasterlampas magiska sken. — Alldeles, alldeles! utropade studenten öfverraskad. Har ni varit der? Hur kan ni veta...? — Vänta, sade Armand, under det att Fulmen gjorde en åtbörd af förvåning. Väggarne äro prydda med vackra taflor af någon mästare, tillhörande den spanska skolan. I fönsternicherna stå blomsterbord, rullgardinerna äro nedfällda... — Alldeles. — Midt på golfvet står ettbord med marmorskifva. — Jaha, jaha! — Sedan ni väntat omkring fem minuter, fortfor Armand med en viss häftighet, såg ni en dörr öppnas... — Ni bar rätt: en dörr öppnades verkligen... — Och en maskerad dam inträdde. — Nej, Svarade studenten, jag såg icke till någon dam. Denna gång var det Armand, som uppgaf ett rop af förvåning. — Hvem var det då som kom in? sporde han. — En man. — Besynnerligt! Allt detta mörker, som jag ansåg nära att skingras genom er berättelse, utbreder sig ånyo, ännu ogenomträngligare än förr. Hvem var denne man? hvad sade han åt er? -— Vänta, yttrade herr Fredrik Dulong, under det att Fulmen lyssnade uppmärksamt, det var icke tio minuter jag fick sitta ensam, utan nära en timme. På det bord, hvarom ni nyss talade, stodo en butelj och ett glas; När jag suttit h stund och tröttnat vid att inspektera rummet, började jag blifva otålig och undersökte buteljen samt dess innehåll. Nå, hvad blef följden? Jag tyckte att drycken smakade väl och för att döda tiden, tömde och ifyllde jag glas på glas.