af en, nemligen den 19:de, som handlar om användandet af den personliga skyddsafgiften till folkskoleväsendet. För närvarande utgår hälften af denna afgift till kommunerna under namn af folkskoleafgift. Men förhållandet lärer vara att åtskilliga församlingar ha så litet intresse för upplysningen, att de icke sjelfva tillskjuta det ringaste för sitt undervisningsväsendes höjande och förbättrande, utan, efter hvad en talare förklarade, till och med låta betala sig för den ved de lemna till skollokalernas uppvärmning. Emellertid undfår hvar församling sin anpart af berörda afgift, utan afseende på om den bättre eller sämre uppfyller de skyldigheter, som med denna fördels åtnjutande äro förenade. I flera församlingar har det varit mycket klent bestäldt med skolväsendet, men man har ändock icke kunnat åtala desamma för försumlighet i detta hänseende, emedan de icke uraktlåtit hvad gällande författning föreskrifver. Vid innevarande riksdag ha tre motioner blifvit väckta i syfte att afhjelpa dessa missförhållanden, nemligen af hrr Nils Nilsson, Otterström och Rundbäck. Den förstnämnde har föreslagit att minst den hälft af personliga skyddsafgiften, hvilken hittills ej direkte utgått till församlingarnes skolväsende, i likhet med den andra hälften af samma skyddsafgiftanslås till allmän fördelning mellan församlingarne, i mån af hvarderas folkmängd, i och för folkskoleväsendets utveckling och förbättring eller dess upprätthållande, utan andra vilkor än att dessa medel för det afsedda ändamålet användas och redovisas; och att dessutom ett statsanslag beviljas för samma ändamål till fördelning efter behof mellan sådana församlingar, hvilka styrka sin medellöshet och oförmåga att med det ordinarie statsbidraget och egna medel kunna nöjaktigt ordna sitt skolväsende och detsamma underhålla. lerr Otterström har deremot yrkat, att staten må indraga det anslag af halfva personliga skyddsafgitten, som nu utgår till församlingarnes folkskolor och beräknas till 640,000, rdr samt, med bibehållande af de förut på ordinarie stat uppförda anslagen till seminarierna, stipendier, inspektioner, småskolorna 0. s. v., höja anslagen till förbättring af folkskolelärarnes löner, hittills utgörande 150,000 rdr, med ett den indragna skyddsafgilten motsvarande belopp, äfvensom att hvarje skoldistrikt för hvarje sin egentliga folkskola må erhålla såsom bidrag till skollärarens aflöning hälften af skolilärarens lön af kommunen, trån 400 till 300 rdr räknadt, utom kofoder, husrum, vedbrand och planteringsland; att det afdrag, som nu utgår af anslaget såsom församlingarnes bidrag till folkskolelärarnes pensionering, må äfven hädanefter af anslaget utgå för samma ändamål, och att folkskolestadgan den 18 juni 1842 må underkastas en omarbetning, så att ändamålet med statens uppoffring för folkskolan må ;ättre tillgodoses, och reda, enkelhet och klarhet : alla folkskolans förhållanden till staten vinnas. Detta hr Otterströms förslag synes 0ss vara ärdeles välbetänkt. Först då hvarje församling erhåller understöd af staten endast i den man den gör något för sitt eget bästa, kan en någorlunda kraftig sporre sägas vara använd till befrämjande af folkupplysningen, hufvudvilkoret för vårt lands framtida lycka. Statsrådet Carlson, en halfmesyrernas man, tyckte att det borde vara som det är med afseende på den del af skyddsafgiften, som nu fördelas på församlingarne, men att hvad som vidare kommer att anslås till folkskoleväsendet bör få tillgodonjutas blott mot uppfyllande af vissa vilkor och således utgå i förbållande till hvad hvar församling i detta hänseende förtjenar. I hr Rundbäcks motion föreslås att riksdagen ville besluta, att, jemte det hela personliga skyddsafgiften till staten inginge, hvarje vid fast eller ambulatorisk folkskola anställd examinerad lärare måtte erhålla den ordinarie lönen afstaten, på samma gång folkskolorna ordnas efter folkmängden. Hvad har statsutkottet med anledning af alla dessa förslag hemställt? Jo, att alla yrkandena måtte lemnas utan afseende. Endast rörande sista punkten af hr Otterströms framställning har utskottet uttalat den meningen att riksdagen bör hos regeringen anhålla, det hon täcktes, med ändring af 1 i nu gällande folkskolestadga, låta i samma stadga inflyta sådana bestämmelser, hvarigenom hvarje församling tillförbindes att underhålla ett med hänsyn till så väl folkmängd som areal bestämdt antal, med examinerade lärare försedda folkskolor. Under öfverläggningen om detta ärende i andra kammaren försvarade hrr Otterström och Rundbäck sina i motionerna framställda åsigter, hvarjemte, förutom bemälte statsråd, yttrade sig: hrr Jöns Olsson, Rosenberg, Magnus Svensson, WSiljeström, Meijerberg, Björck och Åke Andersson. Man var i allmänhet icke nöjd med utskottets utlåtande och kom öfverens om att återremittera detsamma. Artilleriets Iahoratorichyggnad. Våra Iläcara tArda nmrinra Av dan litliga dic