Dagens Nyheter – 16 mars 1868, sida 2

— Far tillbaka hem, sök för en kort tid glömma denna gåtlika qvinna och lemna åt mig att genomtränga hennes hemligheter och omintetgöra hennes intriger. Någonting säger mig att denna dam, som synes undfly er, har uppgjort någon förfärlig plan i ändamål att bringa er i olycka. — Ni är tokig! utropade Armand leende. get intresse skulle hon väl ha till att skada mig — Det kan jag icke veta, men hvad jag vet är att mina aningar aldrig bedraga mig. I Fulmens röst förmärktes ett uttryck af bedröfyelse. . — Åh! det är väl ej så farligt, sade Armand. Jag älskar henne och... jag vill återse henne! — Säg mig nu på fullt allvar: vill ni lyda mig eller icke? — Jag vill lyda. — Jaså... Nåväl, hon har bedt er komma igen i afton klockan åtta... Amnar ni gå? — Ja visst. — Jag skall följa med er. — Ni! — Ja, just jag. — Men det är omöjligt! ropade Armand. — Var lugn, sade Fulmen. Jag skall icke komma med in; jag skall stanna på taket. Och innan den unge mannen, häpen öfver detta Fulmens beslut, hann svara, vände hon sig till studenten. — Herr Dulong, sade hon, ni har väl ingenting emot att låna oss er kammare äfven för i afton? — Jag lärer icke våga återvända hem, svarade studenten, efter hvad som hände mig i går qväll. (Forts.)