nej... En morgon för fjorton dagar sedan kom Blidah på besök till mig. — Min vän, sade hon, jag vill i dag äta frukost med min gamle, ett slags smeknamn, hvarmed hon plägar titulera mig. — Du kommer något olägligt, svarade jag; ty jag är i det närmaste pank. — Stackare! sade hon. Jag skall låna dig en louisdor; du får ge mig den tillbaka i slutet af månaden. — Nåväl, fortfor herr Dulong, vi hegåfvo oss till Rysbec och drucko den förträffligaste Madeira 1vll de läckra anrättningarse. När jag har druckit Madeira, kan man få mig till hvad som Acist... Jag tog mig något för mycket till bästa, och när jag blifvit som mest uppsluppen, föreslog mig Blidah att hyra mitt rum under tre timmar hvarje afton från klockan åtta till elfva. Hon berättade mig en lång historia, sade mig att hon hade en väninna, som var gift och hade en älskare, som skulle mottagas i mitt rum o. s. V. ni förstår? — Ja, jag förstår att man narrat er likasom mig... . I detta ögonblick stannade åkdonet utanför Fulmens lilla hotell. — Men allt skall blifva förklaradt, mumlade Armand för sig sjelf, i det han hoppade ur vagnen. Studenten följde honom. Varo sig nu Fulmens kammarjungfru lydde en gifven ordre eller hon redan betraktade Ar mand såsom husets blifvande herre, nog af hon införde dem i dansösens sängkammare, oaktadt den tidiga timman. — Fulmen befanns dock vara uppstigen. — Andtligen! utbrast hon, då hon såg den unge mannen inträda. — Min fru, sade Armand, jag förer med mig