Dagens Nyheter – 16 mars 1868, sida 1

oo— Men... för hvilket ändamål? Den person, åt hvilken jag upplåter min kammare är icke ensam ... — Jag öppnade det der fönstret. — Ah! än vidare? — Jag boppade ned på taket och begaf mig till fönstret i det här bredvid liggande huset. — På min ära, utropade studenten, har icke ni hvad man kallar kurage, Takets sluttning är ju så brant... Husch! — Jag klättrade upp till fönstret, hvilket Damen med svarta handsken öppnade för mig. — Men hvem är då Damen med svarta handsken. — Det var hennes porträtt, som satt ofvanför er säng i natt... — Förunderligt! Och studenten betraktade Armand uppmärksamt, och han frågade sig om han ändå icke, när allt kom omkring, hade att göra med en tokig menniska. Armand läste hans tankar i hans blick, och han blef öfvertygad om att herr Fredrik Dulong icke dref gäck med honom. — Min herre, yttrade han, jag börjar tro att. alla förklaringar oss emellan icke skola leda till något resultat, om ej en tredje person, som är inblandad i den här saken, är närvarande. Var så god och följ mig till henne. — Till hvem? — Till Fulmen. — Må ske, min herre; jag är färdig att följa er, ty jag börjar verkligen bli yr i hufvudet... Och studenten steg upp och letade efter sin möÖssa. — Ni får ursäkta att jag är illa klädd, sade han. Jag hoppas emellertid att ni icke skall skämmas för att gå med mig, eller huru?... Jag har, gudnås, allt hvad jag eger af kläder vå mig,