Dagens Nyheter – 14 mars 1868, sida 2

jag upprepar det — fråga om allvarsamma saker. — Tala, min herre. — Ni gick hemifrån i går afton, sade ni, och sedan dess har ni råkat ut för ovanliga äfventyr ? — Ja visst. — Nå väl, det är kanske just om dem jag önskar tala med er. — Huru? utbrast studenten i den han sammandrog ögonbrynen; skulle ni vara en bland dem som misshandlat mig? — Jag! Är ni tokig, min herre? Se på mig... 5 Det förhåller sig nemligen så, fortfor herr Dulong, att man i går tog sig den friheten att stänga in mig med en kafle i munnen och med förbundna ögon. Under det studenten yttrade detta, kom Armand att lyfta ögonen till det ställe der han på natten sett Damens med svarta handsken porträtt hänga... Och han uppgaf ett rop. Porträttet hade försvunnit. — Hvad går åt er? frågade herr Fredrik Dulong förvånad. Armand utsträckte handen. — Hvad har ni gjort af porträttet? — Hvilket porträtt? — Hennes. . — Hennes? Hvem menar ni? utbrast studenten högeligen förvånad. : — Jag menar Damen med svarta handsken. — Henne har jag, min själ, aldrig hört nämnas förr. Dessa ord, som uttalades i den naturligaste ton i verlden, gjorde Armand ännu mera yr i hufvudet. Det var slut med hans lugn; han råkade i vredesmod :