Dagens Nyheter – 14 mars 1868, sida 2

— Aha! herre, röt han, ni drifver gäck med mig. — På min ära, herre, genmälde Fredrik Dulong, tänkte jag icke framkasta samma beskyllning mot er. Jag har aldrig sett er förr, ni kommer in till mig, jag vet icke på hvilket sätt och genom hvilka medel, ni talar med mig om en dansös, som jag icke känner, ni vågar taga er en ransakningsdomares ton... och... Armand fattade den ena pistolen och spände hanen derå. — Hvad gör ni? ropade studenten. — Jag bereder mig till att aftvinga er sanningen. Herr Dulong var icke rädd af sig; han bibehöll en fullkomlig kallblodighet. — Jaså, ni kommer för att mörda mig, sade han. Jag vill på förhand underrätta er, min herre, att jag har sjutton sous i kassan, att jag för närvarande endast har slitna kläder, emedan mina nya äro satta på assistansen, och att ni således icke kommer att vinna någonting genom att utgjuta mitt blod. Jag är fattigare än Job. Jag hade i går tio francs i min västficka, och dem har man tagit ifrån mig i natt. Herr Dulong yttrade detta i den mest melankoliska ton. Armand fann sig föranlåten att lägga bort pistolen. — Min herre, sade han, huru kan ni vara nog enfaldig att inbilla er, det jag skulle vara i stånd att mörda er och sedan till på köpet stjäla... Jag är en hederlig karl, men jag vill ha bestämda upplysningar, om jag också skall använda våld för att aftvinga er en bekännelse.