Dagens Nyheter – 14 mars 1868, sida 1

MlASOTLeN BUIROMIMET PpOSLtorvaltarearivede (3 rer IC P raden; annonser från utlandet 12!, öre raden. Pr 1, och i cigarrboden uti operahuset, ingång från A raså alla postkontor; annonser derifrån insändas me att vår nuvarande skogsförfattning vor för ny, för att nu öfvergifrvas, utan bordt man först se verkningarna af densamma en bestämd verkan hade man redan sett I den nemligen att de olofiga tillgreppen Norrlands skogar aftagit. Han hyste inte i hopp, att utskottets hemställan skulle bi i fallas; men han ämnade i alla fall röst: I derför. Er Jon Andersson i Jönvik ansåg ej heller att en komit sku!le kunna uträtta något. Öfverläggningen var slut och klubbar I föll; den framställda propositionen kunde dock ej afgöras utan votering. Andra kamI maren har genom flera af sina voteringar vid innevarande riksdag beredt sig sjelf och allmänheten öfverraskningar; så gjorde den J äfven denna gång. Utskottets afstyrkande betänkande, som tycktes vara dömdt att få en sjelfspillings tysta begrafning, väcktes i sista ögonblicket till lif och seger af78 röster mot 54, som ville hafva en komitå tillsatt. An Sr nt j I går afton förevar frågan om anslaget till kungl teatern i andra kammaren. Ofverläggningen derom räckte i nära 4 timmar. Kyrkoherden Lithner öppnade denna diskussion; han ansåg den kungl. teatern ej motsvara sitt ändamål, för hvars fyllande den just åtnjutit ett bidrag af riksdagen, och yrkade att kammaren måtte gifva sitt missnöje tillkänna genom att nedsätta anI slaget till 60,000 rär samt besluta aflåtandet till k. m:t af en skrifvelse utaf samma innehåll, som den af första kammaren beslutade, eller att k. m:t täcktes låta vidtaga åtgärder till att bringa teaterns utgifter i öfverensstämmelse med dess påräkneliga inkomster, dock med iakttagande af att de estetiska och fosterländska intressen, denna konstanstalt har att bevaka, icke varda förbisedda. En hel mängd talare, som vi här nedan skola uppräkna, förenade sig i herr Lithners yrkande. Deras förnämsta skäl voro: de svåra tiderna, den omständigheten att icke det skattdragande folket i Iandsorterna får njuta af de nöjen, kungl. teatern har att bjuda på, uppförandet af de osedliga pjeserna Den sköna Helena och Biddar Blåskägg, äfvensom det kuriösa förhållandet, att teaterns skulder vuxit allteftersom anslaget ökats, hvadan det ser ut, som skulle fallet bli alldeles motsatt, om anslaget förminskas 0. s. V. Men de af kammarens ledamöter, som yttrade sig för bibehållande af bidragets närvarande belopp, voro icke heller få. Man förebrådde teaterdirektionen att den ockrat på den dåliga smaken; men, frågade dessa talare, insåg man icke att direktionen skulle blifva ännu mera beroende af allmänhetens smak, om man borttoge eller inskränkte anslaget? Att de två företrädesvis tadlade, härofvan nämnda pjeserna blifvit uppförda kunde man väl förlåta i betraktande af allt det goda, teatern genom sin öfriga verksamhet uträttat 0. S. V. Beträffande förslaget till. skrifvelse, framhöll hr Hedlund, att då de skulder, kungl. teatern ådragit sig, förut alltid betalts och väl hädanefter skola komma att betalas af den regerande kungen, och hvad särskildt den dramatiska teatern angår, denna eges af konungen personligen, riksdagen icke är befogad att göra någon framställning till k. m. angående teaterns ekonomi. Det vore närgånget af riksdagen, menade hr H., att blanda sig i denna konungens helt och hållet enskilda affär. Hvad åter beträffar skrifvelseförslagets sednare del, som rörer teaterns estetiska och moraliska verksamhet, gillades den af hr H. För bibehållande af den närvarande anslagssumman talade hrr Key; Hedlund, Meijerberg, Ridderstad, Lindström, Hierta, Ahlgren, Blanche, Gripenstedt och Alströmer. För nedsättning af anslaget till 60,000 rdr yttrade sig hrr Lithner, Ö. B. Olsson, Jonas Jonasson från Kalmar län, Liss Olof Larsson, Medin, Jonas Jonasson från Kronobergs län, Bosenberg, P. Nilsson från Kristianstads län, Åke Andersson, Hejgström, Magnus svensson, Petter 4ndersson, Petter Pettersson, Östman, Fredriksson, P. Nilsson i Espö, Jöns Pährsson, Ola Månsson, Jan Andersson och Johannes Andersson. Några af kammarens ledamöter instämde dessutom i den af dessa talare förfäktade åsigt. Hvad blef resultatet af öfverläggningen? Jo, med 90 röster mot 72 beslöts anslagets nedsättande med 15,000 rår, och med 83