Eben trettonde mars. Från thronen — hvad ej sällan händer — En svar despot sitt avarde!. bjöd Och åsåg fånigt hur hans länder Förblödde under nöd och död. Men öfver krigets skilda hbvimmel Och fattigdomens gaapgna ben Framglänste dock en högre himmel Ån thbronens med dess falska sken. Inför medborglighetens skara Sig reste främst den vapenmakt, Som eljest sniket plägar vara Förtryckets undergifna vakt. Och innan dacen vardt förliden (Fast hoppets stråle syntes svag) Stod folket segrande — i friden — Med rätt att stifta sjelft sin lag... O, Sverges folk, i segerstunden Du glömde att cta steget ut! Visst thronen skakades i grunden, Men astöden — qvarstå som förut. Hur JEMNLIKHET bereds åt alla Mod lika kraft för allmänt väl — Den frågan dock ckan icke falla,: Den lifvet är i folkets själ. C—en.