Dagens Nyheter – 13 mars 1868, sida 2

Han bultade ännu hårdare. En gäll röst ropade nedifrån trappan: — Hvad är det för ett väsen deruppe ? Armand gick den ankommande till mötes och svarade: — Det är en vän till herr Fredr. Dulong, som vill träffa honom i och för en mycket vigtig angelägenhet. — Herr Dulong? sade portvakterskan — ty det var hon — Jo, han är i ett vackert tillstånd... — Han är väl ändå hemma? — Ja, visserligen; men han är rusig... Om ni också hade storklockan i Notre-Dame-kyrkan med er, tror jag icke att ni skulle lyckas väcka honom. — Men jag måste nödvändigt träffa honom. Armand stack en louisdor i portvakterskans hand. Denna louisdor verkade såsom en talisman. — Ah! min herre, sade den gamla qvinnan, om ni har ett angeläget ärende till honom, skall jag hjelpa er så vidt jag kan genom att lemna er den nyckel, jag har och som går till det der låset... Kanske ni kan få honom vaken. Hon framtog en stor nyckelknippa och pekade på en af nycklarne, å hvilken stod n:o 10. Derefter tillade hon i ödmjnk ton: 3 Kanske herrn behagar taga det här ljuset? Armand mottog det erbjudna ljuset och inträdde i studentens rum. Herr Dulong låg klädd på sängen och sof. Hans kläder voro sönderrifna, hans stöflor och byxor öfverstänkta af smuts, hans väst och skjorta sölade af vinfläckar. (Forts.) S—