Dagens Nyheter – 11 mars 1868, sida 2

— Jag är öfvertygad derom. Då Fulmen med den säkraste ton i verlden uttalade dessa ord, stannade vagnen på Estrapadetorget framför inkörsporten till det af oss förut omnämnda hotellet, ifrån hvars fönster, ehuru klockan var åtta på aftonen, intet ljus syntes. — Stig ur, sade Fulmen till Armand, och bulta på denna port. Armand gjorde så. Härvid framtog Fulmen ur sin vida ärm tvenne föremål, hvilka hon räckte honom. Det ena var en fin vaxstapel och det andra en nyckel. — Tänd vaxstapeln, fortfor Fulmen, under det porten öppnades, utan att någon lefvande varelse syntes till. Armand tände ljuset vid den ena af vagnslyktorna och skyddade med sin hand den flämtande lågan mot nattvinden. — Då ni passerat portgången, finner ni i slutet af densamma en trappa. Gå upp i tredje våningen; der kommer ni in i en smal korridor med många dörrar. Stanna vid den af dem, på hvilken ni finner siffran 10. Medelst denna nyckel öppnar ni dörren och inträder uti ett studentrum. — Ar rummet tomt? — Ja, den som bor der har rest bort på två dagar. — Vidare? — Vidare öppnar ni fönstret, hvilket vetter utåt taket på ett hus, som sammanhänger med det här. Vid dessa ord pekade Fulmen på Damens med svarta handsken hus. Armand spratt till. oo — Ni beger er ut på taket, hvarifrån ni kan se ett fönster, i hvilket det lyser; der är hennes sängkammare, Det öfriga blir er sak,