Dagens Nyheter – 10 mars 1868, sida 3

o— Skall jag då löpa någon fara? ooo Kanhända, kanhända icke! — Ni är, på min ära, en sällsam varelse, och hvad än mera är, ni kan komma mig, att begå de mest excentriska handlingar. — Illvilket ju också kan vara en förtjenst, å min sida, sade Fulmen. Armand nedtog ifrån väggen en liten dolk, instucken i en svart sammetsskida, och visade den för Fulmen. — Den duger, sade hon; tag nu: på er en brun eller svart öfverrock. Armand lydde, hvarefter de stego utför trappan, vid hvars nedersta trappsteg den gamle betjenten Job stod. — Hur dags kommer herrn hem? frågade han. Armand betraktade härvid Fulmen, som svarade: — Kanhända efter midnatt eller i morgon bittida. Derefter inbjöd hon med en förtjusande åtbörd Armand att taga plats i hennes vagn. — Hvart skall jag köra? frågade Kusken. — Till Hörnet af gatan La Harpe och Estrapadetorget. i Vagnen rullade af framåt Champs Elysåes, — Nu då pi ej kan undkomma mig, sade Fulmen, låtom oss språka... — Ja, låt oss göra det; ty jag har blifvit mycket nyfiken genom er hemlighetsfullhet. — Mitt kära barn, återtog Fulmen, jag sade er ju i går att jag älskar er, alltsedan jag fick höra talas om er kärlek till Damen medsvarta handsken; jag älskar er i synnerhet derföre att ni ej besvarar min kärlek: och jag vill eröfra ert hjerta efter att hafva röjt alla hinder ur vägen. — Ni är tokig! sade Armand fattande hennes hand. (Forts)