Dagens Nyheter – 10 mars 1868, sida 2

Det lugn, hvarmed hon yttrade detta, gjorde på Armand ett lifligt intryck. Han började sätta lit till henne. — Vi skola återfinna Damen med svarta handsken inom åtta dagar, fortfor Fulmen; kanske också redan i morgon, kanske i afton... — OQO! sade Armand; i morgon? i afton? Men hvilken makt besitter ni då? — Min vän, svarade synderskan något melankoliskt; det har funnits män, som låtit döda sig blott för att behaga mig. Skulle jag då icke ega medel till att, om så fordras, på tjugufyra timmar vända ut och in och upp och ned på Paris? Och Fulmen utsträckte handen samt fattade klocksträngen. En vacker kammarjungfru inträdde. — Vi vilja nu bli serverade, sade hon till denna. — Ni äter middag tillsammans med mig, fortfor hon, vänd till Armand; och sedan gör ni mig sällskap på italienska operan. Och när den unge mannen gjorde en vägrande åtbörd, tillade hon: — Om ni nekar att göra mig till viljes, om ni är elak, skall ni aldrig träffa föremålet för er tärande passion, det kan ni vara säker på. — Jag skall lyda er, mumlade den unge mannen i undergifven ton, — — — — — — mm — -— Följande dagen återfinna vi vår unge vän Armand i sin ungkarlsvåning. Han var ensam och låg vårdslöst utsträckt på en soffa, rökande en cigarr. En ringklockas ljud väckte honom ur hans drömmerier. Han hörde inkörsporten öppnas och fick, då han till hälften reste sig upp i soffan, se en vagn rulla in på gården. Ur denna vagn stego en ung man och ett ungt fruntimmer; de voro